Magnus Andersson är bosatt i Ystad. 1997 debuterade han med diktsamlingen "Främmande språk", en svit kärleksdikter, i Albert Bonniers förlags serie "Ny lyrik". På tal om varför han skriver uttrycker han sig på följande, lite kryptiska vis på sitt förlags hemsida: "Jag har ingen önskan att veta varför jag skriver, men jag antar att allt är språkets fel. Mina skäl att publicera är personliga; inte att få svar, men att vänta som på ett svar. Mina motiv kan jag tala mer om. Mina dikter är inte bekännelser; jag vill fånga personer i ett nät, och sedan bedra dem på vad de hoppas och tror. Jag har föga del i detta, men vill göra det till mitt. Minnen (de behöver inte vara mina), historier (de är aldrig mina) och spekulation; allt jag ännu inte har." Med sitt resonemang vill Magnus Andersson hävda jagets integritet gentemot andra jag. Samtidigt är han en språkpessimist, han ifrågasätter om det överhuvudtaget är möjligt att uttrycka sig via språket. Hans dikter förmedlar därför ett tvivel på språket som uttrycksmedel.
Det här är en förkortad version av artikeln om Magnus Andersson. Läs mer och få tillgång till alla funktioner genom att använda ditt bibliotekskort, logga in eller starta abonnemang.
Denna funktion kräver ett abonnemang
Denna funktion kräver ett abonnemang
Denna funktion kräver ett abonnemang
Denna funktion kräver ett abonnemang