Den finlandssvenske lyrikern och prosaisten Elmer Diktonius föddes i Helsingfors. I hemmet talades det svenska, men han blev tvåspråkig och gick i ett finskspråkigt läroverk. Hans formella utbildning blev kortvarig, eftersom han tidigt började ägna sig åt egen läsning och violinspel snarare än skolarbete. När fadern dog blev han tvungen att försörja sig själv, bland annat som kaféviolinist. Samtidigt som han gav musiklektioner studerade han komposition, men övergick trots att han var en musikalisk begåvning allt mer till skrivande. Han var musikkritiker i Nya Argus, skrev politiska kåserier i Arbetarbladet och medverkade i de kortlivade men banbrytande tidskrifterna Ultra (1922) och Quosego (1928-29). Efter många år av resor, där musik- och litteraturstudier kombinerades med livskriser och hårt supande, slog han sig ner i Helsingforsförorten Grankulla, där han avled.
Det här är en förkortad version av artikeln om Elmer Diktonius. Läs mer och få tillgång till alla funktioner genom att använda ditt bibliotekskort, logga in eller starta abonnemang.
Denna funktion kräver ett abonnemang
Denna funktion kräver ett abonnemang
Denna funktion kräver ett abonnemang
Denna funktion kräver ett abonnemang