Friberg, Margit

Margit Friberg föddes i Smedby på Öland. Modern dog när Margit bara var några år gammal. Hon bodde då hos sina farföräldrar på Gåsesten. Fadern var skutskeppare i Degerhamn. Också farfadern, som var av gammal bondsläkt, var ute till sjöss i sin ungdom, men slog sig sedan ned i Smedby socken som ved- och virkeshandlare. Farmodern var sjömanshustru av det slag som var vanligt här; när männen långa tider var borta var det kvinnorna som både skulle sköta barnen och jordbruket. I fjortonårsåldern lämnade Margit Friberg sitt barndomslandskap och hamnade i Stockholm hos släktingar. Hon fick här viss kontorsutbildning. 1932 gifte hon sig med journalisten Gunnar Friberg. Familjen, med ett barn, bosatte sig i Västervik. Efter mannens pensionering flyttade de tillbaka till Öland, som Margit Friberg under hela sitt liv hållit kontakt med och bott på under somrarna. Lusten att berätta historier bar Margit Friberg med sig redan från barndomen, men det var först 1942 som hon debuterade med "Mitt liv är en våg". Den bygger på en släkthistoria från faderns sida, som hon hörde berättas som barn. Tre kvinnoöden lyfts fram. Med den romanen vann hon tredje pris i en romanpristävling anordnad av Folket i Bild och fick med det självförtroende att fortsätta skriva ytterligare romaner. Även "Klockargården" (1962) och "Nu seglar Adonia" (1970) hämtar material från den egna släktkrönikan. Den förra handlar om en kustbondefamilj, ungefär som farmoderns och farfaderns, under mitten av 1800-talet medan Friberg i den andra har tagit fasta på de historier hennes far skutskepparen berättat från första världskriget.