Lenz, Hermann

Hermann Lenz föddes i Stuttgart. Under 1930-talet studerade han teologi, arkitektur, litteratur- och konsthistoria i Tübingen, Heidelberg och München. Han inkallades 1940 och stred större delen av kriget vid östfronten, blev under återtåget västerut krigsfånge hos amerikanerna och frigavs 1946. Därefter ägnade han sig åt författande, länge i relativ obemärkthet. Under 1970-talet skedde med hjälp av Peter Handke ett genombrott, och Lenz blev en allt mer uppburen författare. Bland hans många utmärkelser kan nämnas Büchnerpriset (1978) och Petrarcapriset (1987).